en gång komplex föralltid komplex.
Jag vill verkligen inte ha komplex för min kropp eller någonting. Men en gång komplex föralltid komplex. DET känns bara som att det aldrig kommer att lodsna från min hjärna. Visst jag kanske inte är mega tjock, men jag ska inte gå och tro att jag är smal heller.
Jag försöker gå och le och bara skita i vad min hjärna tycker. För jag är skapad på ett sätt och någon annan på ett annat sätt. Alla är olika och ingen kan vara precis som jag.
Jag kanske har en sjukt bra personlighet där jag är snäll mot allt och alla. Men det som är grejen är att jag kan endå inet sluta jämföra mig med folk, eller att bara titta mig i speglen och bara spricka ut i gråt. För det är sådant som man bara inte vill se!.
Mina vänner aceppterar mig och älskar mig för den jag är, dem är inte med mig för att jag ser ut på ett visst sätt eller gör något speciellt. Så även om jag skulle gå ner i vikt och bli smal så skulle inte det spela någon rol för dem. För jag är jag och ingen annan, jag är mickis som dem flesta kommer till om det är något. jag är tjejen som många mindre tjejer vill vara vänn med för jag är snäll mot allt och alla.

Men grejen är den att när jag står på vågen så tar den kontroll över mig. JAag ser hur siffrorna växer och blir mera och mera, högre och högre. När dem sänks och man märker att man har gått ner då blir jag bara så glad och känner mig så duktig. Men tidigare i sommras tränade jag massa, sen la jag bar aav och kan inte fatta varför ja la av. Jag borde verkligen inte ha gjort det för då byggdes det på och allt så jobbigt.
Även om jag inte vill ha komplex, vill vara vanlig och kunna njuta när jag står i spegeln.
I början av sommaren var jag nöjd med mig, men nu vet jag verkligen inte längre för att jag är nöjd med mig med vissa klädesplagg för då ser man inte mina former. Men när jag väl ser dem så känns det som en kvin sätts i hjärtat och jag bara vill gråta och skrika. DEt spelar ingen roll vad andra säjer heller igentligen för jag ahr alltid och kommer alltid att lyssna bara påmin egen hjärna. Vilket inte alls är bra.
Jag ska ta tag i mig själv nu när skolan börjar, ska appsolut inte säja till någon om mitt komplex och inte ens prata om min vikt med någon av min kompisar. För dem blir så sura på ig och allt, och det kan man fatta.
Men grejen är att jag påverkas av vad folk säjer eller gör i min närhet.

Men ska försöka lösa allt.
Nu har jag skrivit av mig och imorgon ska jag vaka med ett leende på läpparna och ba´ra vara snälla söta jag :/

Nu blir det simpson för mig.

puss <33