Ibland är allting så himla komplecerat jag kan inte vara eller se ut som alla vill att jag ska göra. Jag är jag och ingen annan, men grejen är att folk tröttna på mig och mina attityd och det är alltid jag som gör fel eller jag som behöver ändra på mig. För det är ofta mig alla ser upp till med mera. Asså fan jag vet inte hur jag ska vara utan att folk ska klaga, hur ska jag betee mig eller någonting. Allting bara är blä. Men grejen är att jag får gå omkring och låtsas som att allting är bra.

 Det är bara gå omkring med ett leende på läpparna och inte berätta för någon hur man mår eller känner. Förr eller senare så rinner nog bägaren över och då kommer precis allting ut.

Just nu är jag arg ledsen och bara besviken på mig själv, men det är ingen som får veta det genom att se på mig. Alla som känner mig väl vet hur det är genom att bara kolla på mig. Men grejen är att det är ingen som säjer eller gör något, för det är mitt problem och mina grejer. Jag vet inte hur jag inte ska kunna vara avundjsuk,arg,ledsen och bara ha dålig attityd mot andra.

För att dålig attityd det är jag, eller jag vet inte tydligen är det de. Alla tränare tycker jag har dålig attityd och skit. det har jag säkert, men grejen är att jag vill inte ha det så eller vara så. Jag vill vara den söta gulliga tjejen som alla älskar och gillar för att hon är så snäll mot alla. Men det är förtjent för mig att vara så, min tid är förbi jag ahr sumpat alla mina chanser.

Jag bara gnäller och klagar jag vette fan hur jag´sk avara för allting blir bara fel.
Anting är jag för fryg,kaxig,bitchig,grabbig,snäll eller vad som helst. Det känns som om det inte finns något rätt på hur jag kan betee mig. Så jag vet inte längre och jag ahr tills måndag på mig att bestämma mig, då börjar skolan och då ska allting vara utrett vilket jag inte tror. För jag kan inte  veta längre allt blir så fel.

nu blir det simpson kanske är uppe hela natten vem vet.

puss