Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade saknat det stället, eller det är inte

stället jag har saknat utan vissa lärare. När jag klev in innanför kunskapsskolans dörrar så kände jag trygghet.

Jag blev glad och kände mig välkommen, säkert som jag kommer att göra när jag går ut 3an på john bauer men

man vet aldrig.

Iallafall så blev jag sjukt glad av att se vissa lärare igen och dem blev så glada av att se mig

vilket gjorde mig jätteglad och jag kände mig så lycklig. Jag gick och pratade med dem lärarna som jag

har haft bäst kontakt med under 4år. Och pratade även med några andra. Men jag pratade mest med KAlle och

Per. Att prata med per var en lättnad för han var för det första jätteglad över att se mig och sedan så

sa han att han inte var orolig för mig! Han va rinte orolig för mig! 

Kan ni fatta att en vuxen person trodde på mig och inte var orolig för mig.

Jag känner att just nu mår jag så himla bra, jag har lärt mig att sätta ner foten, jag har lärt mig

att jag kan bara vara jag och ingen annan. Jag ahr lärt mig att ta plats och jag mår så himla bra!!

Jag kom idag in på kunskapsskolan med ett äkta leende på läpparna! Jag log på riktigt. Visst jag har varit

glad förut, men inte osm jag är idag.

Visst problem kommer att uppstå men jag tar mig igenom dem och främst av allt

så ger jag aldrig upp!!!

Jag gav aldrig upp under mina 4år i kunskapsskolan och jag kommer

inte att ge upp idag! Jag kommer aldrig att ge upp, för jag har lärt mig att desto

mer man kämpar, desto bättre blir allt. Jag är en kämpe och det har jag alltid varit!!

Men kunskapsskolan är ett andra hem, dit är man alltid välkommen :D