Det var med tårar i ögonen som jag lämnade söderstadion ikväll. 

Sorgligt att för det första se bajen spela lika mot laget som ligger väldigt lågt nere. 

Men framför allt sorgligt att se jose och bojassen tacka fansen och säga hej då. 

Jos'e Monteiro som har spelat i klubben totalt 10år kommer att fortsätta med fotbollen 

men tyvärr inte Bojassen som har fått diskbrock även en kotförflyttning i ryggen och måste avsluta sin kariär. 

Känslan som uppstod när de  ropade upp att hammarby ska göra sitt sista byta, ut går nummer 6 baggio och in kommer nummer 14 Sebastian Bojassen!! Hela klacken ropade skrek, hjärtat slog snabbt och gåshudet stod upp på armarna. 

Han skulle få spela sista matchen någosin på sitt älskade söderstadion. Det som var ännu mera känslosamt och gåshuds resande var när Bojassen kommer fram till klacken i slutet ber oss att lugna oss. Slår sig på hjärtat säger att vi kommer alltid att vara en del av hans liv, han kommer alltid att älska oss. Man ser hur han njuter och talar med hela sitt hjärta,sen när halsdukar kastat över till honom han tar upp dem, springer vidare till stå och man ser att det är tårar som faller. Det är kärlek!!

 

Jag älskar hammarby! För det är vi som är hammarby det är vi som är hammrby!!
hammarby är dem bästa heja heja heja bajen!! <3