DEt är för mycket som snurrra i mitt huvud. Jag kan inte hålla det uppe eller koncentrera mig. Jag orkar inte bry mig om någonting. Inte hur jag ser ut, vad andra tycker om mig. Inte ens om hur det går på provet imorgon, för att det finns inget kvar. Liksom vad spelar det för roll om jag inte klarar det dära, det är ju inte som om jorden går under. Ja jag orkar bara inte bry mig, allt är täckt av grå smuts.
Jag försöker dölja allt som finns bakom, men man kan inte dölja allt för mycket.
När man kommer i närheten av personer som visar att dem bryr sig. Personer som visar uppskattning för att jag är jag. DEm som visar att dem älskar mig för att jag är Mikaela hammar och ingen annan. '
Det är då tårarna rinner, det är då som det är tid att berätta och lätta allting. Och det känns sjukt bra att gråta ibland, men det kan bli fel, om saker säjs till fel person.
Därför vänder jag mig till dem som jag kan lita på. Det är då man mår bra, när man är omringad av folk som gör en glad.
Som när jag kommer ner till gympahallen då släpper jag loss och känner mig så hemma. Det är så min dåliga attityud kanske sätts på plats för har haft ett fejk leende på läpparna hela dagen. Eller så så brister tårarna ut och jag orkar inte mera. Det är då som man älskar att manb har kompisar och folk som förstår sig på en. Och älskar mig för att jag är ja!!'


DElat med mig lite av mina känslor, denna dag har varit trög och bara dyster.