andas,andas
Har suttit denna kväll och pratat med pappa.
DEt var längesedan jag och pappa fick en sådan kontakt.
Nu komm vi djupt in till varanndra och allting känns lättare nu.
Det var längesedan jag grät såhär mycket.
Tårarna bara rann och rann och det fanns inget stopp.
Men det var väldbehövda tårar.
Jag behövde gråta, jag behövde få ut det.
Mycket av den klumpen jag har haft i magen och i kroppen är upplöst.
Den är inte helt upplöst och färdig att snurras in till ett garnystan igen.
Men den är inte ett enda trassel längre. Det finns små knutar som jag måste lösa.
Dem kommer jag lösa med tiden, kanske nu, kanske sen, kanske aldrig.
Man vet aldrig, men så länge jag har kämparglöden och vill.
Så kommer jag att klara det! Jag tror på mig själv.
Keep on and be strong.
Everything will be okey!
♥
Tack för din kommentar babe, det värmde<33
Du ska aldrig tänka så. Aldrig! Du ska fortsätta lyssna på den goda och snälla sidan av dig själv, för tillslut kommer den vinna. Ge aldrig energi till hjärnspökena. För de ljuger. De är onda och hemska och finns i ditt huvud av andra anledningar, andra problem. De har ingenting att göra med hur du ser ut. För du är jätte söt och varken ska eller behöver gå ned ett endaste litet gram. De där tankarna har ingenting med verkligheten att göra utan de spökar där av helt andra anledningar. För mig är det självhat och osäkerhet.
Det är bara att fortsätta jobba på det, och aldrig ge upp. You will be fine hun<3
Tack. Tack så otroligt mycket för förtroendet, jag kan inte ens säga hur mycket det betyder<3
finns här.
Stora kramar<3
