Jag ahr avrit vilsen.
Under vatten,snö,sand och blad har jag vandrat. Jag har vandrat och inte vetat vart jag ska ta vägen.
Jag har tappat bort den röda tråden. Jag har letat mig mer och mer vilse, grävt mig själv längre och längre in i drömmarna. Jag ahr bara sett dimma, har inte tagit imot folks händer när dem stått utsträckta med dem och velat hjälpa mig. Jag ahr alltid varit envis ska visa att jag kan göra allt själv att jag inet behöver någons hjälp.
Jag ahr alltid velat klara allting själv, inte velat stå där och fått hjälp och tröst av follk. Jag ah roch vill fortfarannde klara det själv. Jag vägrar att visa tecken på svaghet och förtvivlan.
Jag tror att det har gått för långt, jag ebhöver händerna och hjälpen. Jag behöver hjälpen att kunna stå upp.

Jag försöker att stå men sjunker lägre och lägre ner. Det kommer stunder då jag lyckas jobba mig upp igen.
Sedan så sjunker jag bara ner igen, på samma plats och ställe som innan. Jag blir starkare när jag tar mig upp igen, men efter ett atg så orkar man inte mera.
Jag vet att under detta lov så har jag kämpat på. Jag har lärt mig bra och dåliga saker. Jag kan inte göra allting själv det är inte fel att ta hjälp. En 16 åring klarar sig inte helt ensam.  Jag har börjat hitta den röda tråden i mitt liv igen. Jag kommer sakta men säkert tillbaka igen. Jag kommer att falla ner flera gånger. Men jag kommer tillslut att stå upp rak i ryggen och veta att jag har lyckats :)

<3


Iam back!