Jag har varit på toppen, men även på botten.
Jag har suttit med huvudet i sanden, varit fast och inte kommit loss.
Sjunkigt längre och längre ner. Men nu är jag påväg upp till toppen igen!
Jag jobbar mig sakta men säkert uppåt.

Jag känner nu att jag är påväg mot toppen igen.
Jag har varit där uppe, och ska upp dit. Igen.
På toppen av berget, där det blåser solen skiner och allt är underbart!
Det gäller att fånga dagen och leva livet!
Varför slösa livet på att bry sig så jäkla mycket?

Varför grubbla öve rhur håret, magen,ryggen,ansiktet,munnen,rumpan brösten osv ser ut.
Varför vara bekymmrad och säja att man hatar sig själv?
Det sprider bara negativa tankar och vibba rtill andra. Plus att man trycker ner sig själv.
DEt underbara kommer innerifrån. Det är det som strålar ut glädjen till alla.
Det är det som gör att andra mår bra. Ditt utseende spelar ingen roll.
Insidan sprider glädjen ut över ditt utseende.
Man tror att folk är så besatta och hela tiden kollar på en.

Men dem har inte ens tid med det. För att dem flesta människorna är så sjukt upptagna med sig själva.
Dem är så upptagna och besatta av sig själva att dem inte ens har tid att kommentera dig.
DEt är någoit som vi människor har fått för oss.
Att vi är ensama om att inte gilla allt med oss själva.
Att vi är ensama att känna på visst sätt.
Men det finns så många fler som känner så.
Alla kanske inte känner, men alla har känt så.

Det är bara att leva livet!
Älska er själva för ni är underbara!
:D

<3