Denna kväll känns det som om jag är tillbaka igen.
Klockorna har vridits tillbaka igen, och jag går i 4 an femman.
Min personlighet avr låg, min självklänsla var låg och allt jag gjorde var lågt.
Precis som jag känner mig just nu i detta läge.
Allt känns så jobbigt och långt bort, jag känner mig undanskuffad och nergrävd.
Det känns som om jag ligger i en snödriva, jag kommer inet upp.
Alla klättrar över mig men inegn hjälper mig upp.
Det enda jag kan göra är att ligga där och hoppas att någon hittar mig tillslut :)
Att dem stannar tar min hand och drar mig upp, då känner jag mig värdig någonting.
Vem vet den personen kanske blir min nästa bästavänn, man vet aldrig.
- Hallå jag ligger i snön, hjälp mig upp!

Jag känner mig onsynlig och bortglömmd.
Som att det faktiskt är någonting fel på mig, jag bprde ha insett det.
Varför har jag inte gjort det.

Uscha mig.

Dags för mig att sova? :/


Iam just my shelf.