Sebastian, kan du sammanfatta din tid i Hammarby? - Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sammanfatta detta, det har varit en fantastisk resa, som inte är riktigt slut än. Hammarby är så mycket mer än att bara spela fotboll. Hur menar du då?
Något speciellt du tänker på? - Jag vet inte riktigt. Jag kommer säkert stå här uppe på läktaren och följa laget, helst skulle jag vilja jobba inom föreningen.

Är det någonting som du och Grauers har pratat om? - Det har vi (stort leende). Jag tror jag är välkommen här.

Det är inte så vanligt att bli hyllad med så långa hyllningsramsor, kommentar till det. - Jag blir så himla tagen, rörd av det. Jag har aldrig varit med om något sådant och tror inte att jag kommer att få uppleva det i mitt liv igen, det var fantastiskt!

Har du sett hyllningsfilmen på Youtube? - Ja, jag såg den igår (ler).

Vad händer nu närmast framöver? - Jag ska plugga i USA. Först så ska jag fixa ryggen, sen drar jag över dit.

Det finns gott hopp för att ryggen blir helt ok? - Ja då, det fixar dom. Det är bara det att på elitnivå så funkar det inte att lira. Det är för mycket start och stopp.

Hur kommer det sig att du fått den här skadan? - Mitt hårda spel faktiskt (skratt).

Gick upp i en närkamp för två år sen och sen har den bara eskalerat, men vad fan gör det när man får springa ut här!
Någon riktig höjdpunkt i karriären? - Absolut första gången jag fick kliva ut här.

Du klassar det större än det i Ängelholm? - Det gör jag.

Efter att ha suttit här på läktaren, krigat, kollat och tänkt att där ska jag kliva ut en dag.

Och så fick jag den möjligheten, det slog allt! Du har ändå AIK som moderklubb? - Har jag det (skratt)? Ja, det har jag.

Var du AIK:are när du var liten? - Nja, jag är ju uppväxt i Solna och då var AIK närmast till hands. Sen kom jag hit (ler).

Så det är ett Bajen-hjärta nu? - Självklart. Vi får tacka dig för den här tiden.

Det finns bara en Sebastian Bojassen!